Sagan om den lilla röda hönan

Efter en lång bloggpaus är det då dags att göra ett nytt inlägg. Jag har inte glömt bloggen och alla flanosar men jag har haft fullt upp med jobb och familj. Jag kan inte lova att jag  ska lägga in massor av nya inlägg men det finns lite i bakfickan som vill se dagens ljus.
Bloggen pedagogwebben gav i april ut ett fantastiskt tips som alla flanofantaster kan ha stor glädje av.
http://www.primarytreasurechest.com/ heter sidan som bjuder på ett kanonfint flano material till blandannat Gruffalon och Room on the broom. Gå in på sidan och leta reda på "popular book resources"
så hittar ni flanomaterialet. Ett stort tack även till dig med bloggen pedagogwebben för ett fantastiskt fint arbete. Det är alltid lika roligt att läsa dina inlägg.
Så till dagens saga: Sagan om den lilla röda hönan. En saga med lite sensmoral; det är inte så bra i längden med att vara lat, man går miste om en del då. Den kräver lite inlevelse av berättaren man ska kvacka som en anka, låta som en gås (hur de nu låter?) Jama som en katt och grymta som en gris.
Bilderna är många år gamla och ritade av en duktig dåvarande kollega.

Sagan om den lilla röda hönan

Det var en gång en liten röd höna, som bodde på en
bondgård tillsammans med en anka en gås en katt och en gris.
En dag när den lilla röda hönan var ute och gick hittade hon ett vetekorn. Det ska ja plantera tänkte hon och tog hem kornet till bondgården.

Vem vill hjälpa mig att så det här vetekornet?" frågade hon.
"Inte jag", sade ankan

Inte jag sa gåsen
Inte jag", sade katten.
Inte jag", sade grisen.
Då gör jag det själv", kacklade den lilla röda hönan.
Och det gjorde hon.

Den lilla röda hönan vattnade och rensade ogräs ända tills vetet vuxit sig högt.
"Vem vill hjälpa mig att skörda vetet?" frågade hon.
"Inte jag", sade ankan

Inte jag sa gåsen.
Inte jag", sade katten.
Inte jag", sade grisen.
Då gör jag det själv", kacklade den lilla röda hönan.
Och det gjorde hon.

Vem vill hjälpa mig att köra vetet i skottkärran till kvarnen,
så att det blir malt till mjöl?" frågade den lilla röda hönan.
"Inte jag", sade ankan

Inte ja sa gåsen.
Inte jag", sade katten.
Inte jag", sade grisen.
Då gör jag det själv", kacklade den lilla röda hönan.
Och det gjorde hon.

Mjölnaren malde vetet till fint mjöl och hällde ner det i en säck,
och den lilla röda hönan körde säcken i skottkärran tillbaka till bondgården.
"Vem vill hjälpa mig att baka ett bröd?" frågade den lilla röda hönan.
"Inte jag", sade ankan

Inte ja sa gåsen.
"Inte jag", sade katten.
"Inte jag", sade grisen.
Då gör jag det själv”, kacklade den lilla röda hönan.
Och det gjorde hon.

Den lilla röda hönan bakade ett jättestort bröd som doftade härligt.
Vem vill hjälpa mig att äta upp brödet?" frågade den lilla röda hönan.
Det vill jag", sade ankan

Det vill jag sa gåsen.
Det vill jag", sade katten.
Det vill jag", sade grisen.
Åh nej, det får ni inte", kacklade den lilla röda hönan.
Om ni inte ville hjälpa mig förut så behöver ni inte hjälpa mig nu heller.

Så festade hönan och hennes små kycklingar på det goda brödet.

Medan ankan, gåsen, katten och grisen fick stå och titta på.

Till sist: Hopppas sagan blir till glädje. Nästa gång tror jag att det blir bilder till någon sång...
Njut av den underbara försommaren önskar Fröken Flano.