Koka soppa på en spik

Min mamma berättade en saga för mig när jag var liten om en tiggare som kom och bad att få låna en gryta. Han kom till en familj där alla var så snåla. De ville inte dela med sig. Han övertalade dem när han berättade att han kunde koka soppa på en spik.
Detta brukade vi i min familj skämta om när kylskåpet började bli tomt.
Vi får koka soppa på en spik eller Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg ( En legendarisk kokboks författare ) och mamma fixade alltid till något smaskigt.
Idag gläds jag främst åt alla sagor min mamma berättade för mig. Och jag inser att berätta gamla sagor för barn är att ge bort ett kulturarv. Det är att ge barnen ett sammanhang om tiden och en förståelse för att muntliga sagor hör samman oavsett var i världen vi bor. Människor har alltid rört på sig och berättat sagor för varandra. Att sagorna ändrats i vissa detaljer har bara skapat en spännande dynamik.
Att människan inte förändrats så mycket tycker jag detta citat belyser:

Våra dagars ungdom älskar lyx.
De uppträder ohövligt,
föraktar auktoriteter,
har ingen respekt för äldre människor
och pratar när de borde arbeta.
De unga reser sig inte längre upp
när äldre personer kommer in i ett rum.
De säger emot sina föräldrar,
skryter på bjudningar,
glufsar i sig efterrätten vid matbordet,
lägger benen i kors
och tyranniserar sina lärare.

- SOKRATES 470-399 f.Kr -

Det hängde hos den nu 16-åriga sonens högt älskade dagmamma i hennes hall.
Det gav mig en tankeställare om att visst förändras världen men människan är sig lik.
Så barnen på min Förskola älskar höra om när jag var liten och vilka sagor jag tyckte om. Eller när jag berättar om när min mamma var liten och de sagor hon fick höra...
Idag blir det en gammal saga Stensoppan. Det är den portugisiska motsvarigheten till Koka soppa på en spik.
Texten har jag hämtat hos Unga Fakta där jag ändrat några ord så den passar.
Bilderna har jag hämtat på DLTK

Stensoppan

Det var en gång en gumma som var rysligt snål och otrevlig mot alla. Detta trots att hon hade det gott ställt och inte saknade något här i världen. En kväll när det regnade och var kallt ute knackade det på hennes dörr. Det var en ensam luffare som undrade om han kunde få övernatta på gummans gård. "Ånej! Det här är minsann inget värdshus", menade gumman. Men luffaren sa att han var tacksam om han bara kunde få sova på golvet framför brasan. Till slut gav gumman med sig och släppte in honom.
Luffaren undrade om det kanske gick att få något att äta också. "Aldrig i livet", gormade gumman. "Jag har knappt så det räcker för mig själv. Hur ska jag då kunna mata andra också?" "Allt jag begär är att få låna en gryta, så kan jag laga min egen mat", förklarade luffaren. "Se, jag har en sån god sten att koka soppa på så jag klarar mig med det." Koka soppa på en sten? Det hade gumman aldrig hört talas om, så nu blev hon nyfiken. Hon hämtade en gryta och började koka upp vatten i den. Luffaren släppte ner sin steni grytan och rörde försiktigt om i vattnet. Efter en stund provsmakade han. "Mmm! Det blir allt en läcker soppa det här", sa luffaren och såg nöjd ut. Just som gumman själv skulle provsmaka sa han: "Men det är ju klart... Med lite mjölk och lite potatis så hade den blivit ännu godare. Men finns det inget så blir soppan god ändå." "Åjo", sa gumman. "Nog har jag väl lite hemma." Och så gick hon och hämtade potatis och mjölk. Luffaren provsmakade igen och såg nöjd ut. "Det här blir en härlig soppa! Fast ännu godare blev den ju med lite salt och peppar i." "Det är klart att jag har lite salt och peppar hemma", sa gumman och hämtade. Luffaren smakade av soppan igen och sa: "Det blir en riktigt lyckat rätt, det här. Fast kunde man hälla i lite grönsaker och köttbitar så skulle nog självaste kungen bli nöjd med soppan!" Genast gick gumman och hämtade vad hon hade hemma.
När soppan var färdiglagad hällde luffaren upp maten till både gumman och sig själv. Gumman åt för glatta livet. Aldrig hade hon väl smakat en så god soppa och hon kunde inte berömma luffaren nog för hans goda matlagning. Nästa dag när luffaren gav sig av fick han en slant av gumman. "Den ska du ha för att du lärde mig koka soppa på en sten", sa hon. "Så billig mat kan inte vem som helst laga." Luffaren tackade artigt och gick sin väg, glad över att den snåla gumman också var en dumbom. För visst märkte väl du att det behövdes mer än en sten för att göra soppan god?
Slut!

Det känns att vi snart ska ha semester. Både vi fröknar och barn längtar...
Men tills dess ha en härlig flanovecka.
önskar Fröken Flano