lördag 22 maj 2010

Gingerbreadman



















































































































































































Vi har en gammal folksaga som handlar om en pannkaka, en mamma och sju hungriga ungar.
I USA och England har de en motsvarande som handlar om en pepparkaksgubbe.
Det är en upprepningssaga och givetvis förmänskligas alla djuren som är med.
Här
hittade jag de mest härliga bilder som förvandlades till en flanosaga.
Jag har läst den vid några tillfällen för barnen och de älskar den.
Sagan har jag skrivit ner ungefär som jag berättar den.

Sagan om pepparkaksgubben

Det var en gång en gumma som skulle gå med fikakorg till gubbarna som arbetade på åkern. Om jag skulle baka en pepparkaka och bjuda på tänkte hon. Sagt och gjort hon bakade en stor och härlig pepparkaksgubbe. Men när pepparkaksgubben kom ut från ugnen förstod han vad gumman tänkte göra och han ville inte bli uppäten av några bondlurkar. Han hoppade kvickt ner från plåten och ut genom dörren och sprang iväg. Stanna pepparkaka ropade gumman, du ska bjudas på till eftermiddagskaffet. Men pepparkakan skyndade vidare glad och nöjd med att ha sluppit undan gumman. Gumman och hennes katt började springa efter men pepparkakan var snabbare.
Efter en stund mötte pepparkakan en gris. Oj vad du har bråttom pepparkaka. Stanna så jag får äta upp dig, sa grisen. Aldrig i livet sa pepparkakan. Har jag sprungit ifrån gumman och hennes katt så kan jag nog springa ifrån dig också nasse Lasse. Så satte han av ännu fortare för att komma bort från grisen. Vid en sväng av vägen stod kossan Rosa och betade. Hej pepparkaka sa hon. Kan du inte stanna lite så jag får äta upp dig? Nej vet du vad, sa pepparkakan. Har jag sprungit ifrån gumman, hennes katt och nasse Lassen ja då kan jag nog springa ifrån dig också Rosa trosa. Så satte han fart och sprang iväg ännu fortare. Kossan Rosa hon sprang efter så fort hon kunde, men kossor springer inte så fort så pepparkakan kom allt längre bort.
Vid nästa åker stod bönderna och väntade på sitt eftermiddagskaffe.
Oj då här kommer en pepparkaka springande sa de. Hördu kan du inte stanna lite så vi får äta upp dig. Ha det skulle allt smaka det, sa pepparkakan. Har jag sprungit ifrån gumman, hennes katt, nasse Lassen, Rosa trosan så kan jag nog springa ifrån er också bondlurkar. Så hoppade han till och tog ny fart och var borta i ett huj. Det gick knappt och se honom så fort sprang han. I sitt stall invid vägen stod hästen Brunte och tuggade på ett grässtrå. Han fick syn på pepparkakan som kom rusande i svängen. God dag pepparkaka sa han, kan du inte stanna lite så jag får äta upp dig. Tror du jag är dum eller, sa pepparkakan. Har jag sprungit ifrån gumman, hennes katt, nasse Lassen, Rosa trosan så kan jag nog springa ifrån dig också Brunte Munte. Så rusade han iväg ännu fortare, men Brunte sparkade upp dörren och sprang efter. Han var ju så snabb så pepparkakan borde inte komma undan. När pepparkakan hade sprungit ytterligare en liten bit kom han till en å. Han stannade och funderade på hur han skulle bära sig åt för att komma över. Då kom Mickel räv gående. Goddag pepparkaka det var värst vad du ser bekymrad ut. Pepparkakan berättade om sin situation och hur alla jagade honom. Men sa Mickel räv jag är en bra simmare så du kan sitta på min rygg medan jag simmar över till andra stranden. Pepparkakan blev mycket glad över förslaget och hoppade upp på rävens rygg. Räven simmade lugnt över till andra stranden och när han kom upp på land igen gjorde han ett litet skutt så pepparkakan landade på hans nos.
Mums, sa räven och så åt han upp pepparkakan.

Ja! så kan det gå i sagovärlden.
Ha nu en härlig vecka och njut av allt det vackra som naturen bjuder.
önskar Fröken Flano

1 kommentar:

  1. Den berättar jag ofta för mina barn. Dock utan bilder. Dom bruakr sitta som tända ljus hela sagan genom. Min egen busunge älskade sagan när han var midnre.

    SvaraRadera