Törnrosa

På skakiga ben har jag rest mig från sjuksängen för att göra ett inlägg i bloggen. Det är tur att jag slipper läsa in sagan för det hade bara blivit  kraxande. Men men nu är jag på bättringsvägen och fit for fight igen. En arbetskamrat efterlyste flanos på de klassiska sagorna. Jag är lite betänksam med tanke på allt genusprat men ser jag till mig var jag en riktig prinsess sago slukare när jag var liten.
Min mamma fasade över all tyll och siden, band och nipper jag önskade mig. Dessutom finns i huvudet en helt omvänd riddarsaga, men mer om den senare.
På DLTK hittade jag sagan om Törnrosa med bilder därtill. Bröderna Grimm har stått som förlaga.
Detta bjuds det på denna vecka. Jag har tagit mig friheten att förhållandevis fritt göra en översättning
men det är upp till er att använda den som ni vill.

Törnrosa

För länge sedan levde en kung och hans drottning. Varje dag sa de till varandra - om vi ändå hade ett barn. Men de fick inte något barn.

En dag då drottningen badade i en liten sjö, drömde hon om ett litet barn. Då kom en groda och hoppade upp på ett näckrosblad nära henne. (1) Grodan sa, - Din önskan ska gå i uppfyllelse. Inom ett år ska du få en liten flicka.

Det blev så som grodan hade sagt. Kungen och drottningen fick en liten flicka. Hon var så söt och rar att Kungen inte visste till sig av lycka. Han bestämde sig för att ordna ett stort kalas dit han bjöd alla han kände. Han bjöd också landets feer. De var 13 stycken men eftersom han bara hade 12 guldtallrikar för dem att äta på så bjöd han inte den trettonde fen. Ingen av gästerna var ledsen för det för den trettonde fen var känd för att vara småsint och elak.

Det blev en storslagen fest där man åt och drack och beundrade den lilla flickan. (2) När kalaset närmade sig sitt slut fick prinsessan fina gåvor av feerna. Hon fick skönhet, visdom, ett glatt humör, musikalitet, rikedom och allt annat man kan önska sig här i världen.

När 11 av feerna hade givit sina gåvor kom den trettonde fen in i festsalen. (3) Hon var rasande för att hon inte blivit bjuden. Utan tvekan sa hon med stark röst:

– När prinsessan är femton år ska hon sticka sig på en slända och döden dö.

Därefter gick hon ut ur slottet.

Alla gästerna blev alldeles förskräckta. Kungen och drottningen blev mycket ledsna och drottningen föll ner på golvet av förtvivlan.

(4) Då kom den tolfte fen som inte hunnit lämna sin gåva och sa.

– Prinsessan ska inte dö, hon ska bara falla i djup sömn. Hon ska sova i hundra år.

Men Kungen fann ingen tröst i det utan han bestämde att alla sländor i landet skulle förstöras. Det fick inte finnas en enda slända kvar som kunde sticka hans dotter. Ingen fick heller berätta för prinsessan om vad den elaka fen hade sagt. Så hon inte skulle bli ledsen.

Allt eftersom åren gick hände det som feerna hade sagt. Prinsessan växte upp och blev klok, snäll, vacker, musikalisk, rik och allt annat som feerna gett henne (5) Alla som träffade henne blev alldeles betagna i henne, så rar och vacker var hon.

På sin 15: födelsedag vaknade prinsessan tidigt. När hon steg upp upptäckte hon att ingen annan hade vaknat ännu. För att inte störa någon bestämde hon sig för att gå på upptäcktsfärd i slottet. Hon klättrade upp för en vindlande trappa som hon inte sett förut, och när hon närmade sig slutet av trappan såg hon en liten dörr, en gammal rostig nyckel satt i nyckelhålet. (6) När hon vred på nyckeln öppnades dörren. När hon kom in satt en liten gumma och spann med sin spinnrock och slända. Hon var så gammal och döv att hon aldrig hört kungens befallning.

Prinsessan frågade nyfiket vad gamla farmor gjorde och den gamla svarade att hon spann. Då undrade prinsessan vad det var som snurrade runt så lustigt. Men knappt hade hon nuddat vid sländan förrän den stack henne i fingret.

I samma stund somnade prinsessan. (7) Ja hela slottet somnade, hästarna ute i stallet, hunden som lekte på gården somnade. Kungen och drottningen som just vaknat somnade om och alla i köket som höll på att laga prinsessans födelsedags frukost somnade. Till och med vinden som blåste i träden utanför slottet somnade och löven på träden föll också i sömn. (8)

Runt slottet började en törnroshäck växa upp och snart syntes inte slottet för alla törnen och rosor. (9)

En legend började berättas om slottet som låg bakom det stora törnrossnåret.

Där låg prinsessan Törnrosa och sov, och hon var den vackraste av alla prinsessor, sa man. Många prinsar försökte ta sig in i slottet men de rev sig alla så illa på alla törnen att de inte kunde fortsätta.

Så gick åren och dagen då Törnrosa sovit i hundra år närmade sig. En vacker ung prins hade hört historien om Törnrosa och ville pröva sin lycka. (10) Många var det som varnade honom och sa att det gått illa för alla som tidigare försökt. Men prinsen ville så gärna se den vackra Törnrosa så han lyssnade inte på alla varningar.

När han kom till slottet och försökte slå sig igenom törnroshäcken var det som om grenarna böjde sig undan för honom. Han hade inga problem att komma fram till slottet. (11) När han steg in genom slottsporten såg han hästar och hundar ligga och sova. Inne i salarna såg han människor sova när de höll på med sina sysslor. Nära tronen såg han Kungen och Drottningen ligga och sova bredvid varandra. I köket såg han kocken och kökspojken som stod och sov när de höll på att laga maten. Flugorna på väggen sov ja allt och alla i slottet sov.

Allt var så tyst och stilla att han kunde höra sina egna andetag.

Prinsen beslutade sig för att leta reda på den vackra Törnrosa och han började klättra uppför en vindlande trappa. När han steg igenom den lilla dörren och fick syn på Törnrosa där hon låg på en säng blev han genast kär i henne. Hon var så vacker att han inte kunde låta bli att böja sig fram och kyssa henne. När han nuddade vid henne öppnade Törnrosa sina ögon och log mot honom.

Alla i slottet vaknade, hundarna på gården fortsatta att skälla på varandra. Hästarna gnäggade, Alla som arbetade i slottet fortsatte med sina sysslor som om de inte hade gjort något annat.

Kungen och Drottningen ordnade bröllop för Törnrosa och Prinsen.

De var så kära i varandra att de levde lyckliga i alla sina dagar.

Slut


Här i Göteborg känns det långt till våren. Men från mitt databord kan jag höra en koltrast. Det är väl ett vårtecken så gott som något.

Ha en bra vecka