Pannkakan

En kollega till mig Carina har ritat fina bilder till sagan om Pannkakan.
Jag frågade henne om jag fick lägga ut dem på bloggen och hon gav sin tillåtelse därtill. Så denna vecka kan jag följa upp förra veckans flano om pepparkaksgubben med den svenska varianten. Eftersom det är en gammal folksaga finns det säkert ett antal olika varianter på texten. Här kommer Carinas version:

Sagan om Pannkakan

Det var en gång en mamma som hade fem hungriga och skrikiga barn. Hon gjorde då en stor pannkakssmet som hon hällde i stekpannan. Men när pannkakan låg där och svällde och pöste och hörde hur alla barnen bad om en bit pannkaka Ja då förstod den att den skulle bli uppäten. Den hoppade ur stekpannan och rullade ut genom dörren och ut i vida världen. Efter pannkakan sprang mamman de fem skrikiga ungarna och allihop skrek de
– Ta fast pannkakan, Ta fast pannkakan
Pannkakan rullade på och efter en stund så mötte den en tupp.
- God dag pannkaka
- God dag Tuppe-snuppe
- Rulla inte så fort pannkaka stanna ett slag så jag får smaka på dig.
- Skulle jag låta dig Tuppe-snuppe äta upp mig. Jag som har klarat mig från en mamma och fem skrikiga ungar ska nog klara mig från dig också Tuppe-Snuppe, sa pannkakan och så rullade den vidare ut i världen.
Efter ett tag mötte pannkakan en höna –
Rulla inte så fort pannkaka stanna ett slag så jag får smaka på dig.
- Skulle jag låta dig Hönapöna äta upp mig. Jag som har klarat mig från en mamma och fem skrikiga ungar och en tuppesnuppe ska nog klara mig från dig också Hönapöna, sa pannkakan och så rullade den vidare ut i världen.
Sedan mötte pannkakan en anka – Ankavanka
Rulla inte så fort pannkaka stanna ett slag så jag får smaka på dig.
- Skulle jag låta dig Ankavanka äta upp mig. Jag som har klarat mig från en mamma och fem skrikiga ungar, en tuppesnuppe, en Hönapöna ska nog klara mig från dig också Ankavanka, sa pannkakan och så rullade den vidare ut i världen.
- Strax därefter mötte pannkakan en gås –
Rulla inte så fort pannkaka stanna ett slag så jag får smaka på dig.
- Skulle jag låta dig Åsagåsa äta upp mig. Jag som har klarat mig från en mamma och fem skrikiga ungar, en tuppesnuppe, en Hönapöna, en ankavanka ska nog klara mig från dig också Åsagåsa, sa pannkakan och så rullade den vidare ut i världen.
Allra sist mötte pannkakan en gris –
Rulla inte så fort pannkaka stanna ett slag så jag får smaka på dig.
- Skulle jag låta dig NasseLasse äta upp mig. Jag som har klarat mig från en mamma och fem skrikiga ungar, en tuppesnuppe, en Hönapöna, en ankavanka, en Åsagåsa ska nog klara mig från dig också NasseLasse, sa pannkakan och så rullade den vidare ut i världen.
När pannkakan rullat en bit kom den fram till en bäck men den kunde inte hitta någon bro. Grisen som nu hunnit ifatt pannkakan erbjöd sig att hjälpa till.
– Hoppa bara upp på mitt tryne så ska jag simma med dig över bäcken.
– Ack ja! Gör det sa pannkakan och så hoppade den upp på grisens tryne. Men knappt hade den hunnit dit förrän grisen gapade stort och pannkakan trillade ner i gapet och blev uppäten i ett nafs.


Det är en välanvänd saga som barn under många år kunnat glädjas åt, så tack Carina att du vill dela med dig.
Ha en härlig flanovecka och glöm inte att man kan läsa flanosar ute också.
Hälsar Fröken Flano